Hkp9A,B:
Z-20
Foto: © Peter Liander
Foto taget på AF1 under slutet av 80-talet då Hkp9A precis hade anlänt till de Svenska förbanden.
Z-02 under övning i syd-Sverige. Minst en sådan övning görs årligen.
På plattan vid gamla AF1
| HELIKOPTER 9A | ||
| Motorer: | 2x Allison 250 C20B | |
| Motoreffekt: | 2x 420 hkr | |
| Marschfart: | 180 km/h | |
| Tomvikt: | 1'500 kg | |
| Max startvikt: | 2'500 kg | |
| Längd: | 11,8 m | |
| Höjd: | 3,8 m | |
| Rotordiam: | 9,8 m | |
| ROBOT 55 | ||
| Vikt: | 25 kg | |
| Flygvikt: | 20 kg | |
| Stridsdel: | 5 kg | |
| Sprängämne: | 4 kg | |
| Maxfart: | 320 m/s | |
MBB BO 105
Behovet av en helikopter att bekämpa fientligt pansar växte succesivt fram inom Armén. Man hade till en stor del blivit inspirerad av effektiviteten hos utländska pansarvärnshelikoptrar. Mellan åren 1983 och 1984 fick man in offerter på ca 9 olika helikoptertyper. Av dem togs BO 105 och AS 355 ut som slutkandidater. Vinnaren blev BO 105. I juli 1984 skrevs kontrakt om uppköp av 20 st BO 105 CB-3. Året där på mottog det Svenska Flygvapnet fyra tidigare beställda IFR-utrustade BO 105 CBS (större kabin) vilka tilldelades den militära helikopterbeteckningen Hkp9B. Hkp9B användes parallellt med Hkp3B till lokal beredskap för flygräddning av utskjutna flygplanspiloter.
Arméflyget mottog sina 20 BO 105 CB-3 mellan oktober 1987 och november 1988. Ända sedan 1995 hyrde man in fyra interimshelikoptrar från Tyskland i väntan på att samtliga Hkp9A (som Arméns maskiner fick som beteckning) skulle anlända. En av de inhyrda maskinerna köpte man dock senare in och tilldelade individsnummret Z-21. Under 1994 avskaffade Flygvapnet sina fyra Hkp9B då de hade blivit överflödiga i FRÄD-organisationen när den större Hkp10 hade anskaffats. Hkp9B fick under sina sista år trängas med både Hkp3 (AB 204B) och Hkp10 (AS 332 M1).
Hkp9A fanns ursprungligtvis fördelade över två pansarvärnshelikopterkompanier. Varje kompani bestod av två plutoner med vardera 5 helikoptrar. Geografiskt sett fanns 10 helikoptrar baserade i Boden och resterande 10 baserade på Malmslätt. I Försvarsmaktens Helikopterflottilj ändrades detta under senare tid till 14 helikoptrar på Malmen och endast 6 helikoptrar i Boden.
Arméflygets Hkp9A beväpnades med vapensystemet RBS 55H (SAAB HELITOW) och pansarvärnsroboten RB 55 (AGM-71 TOW). Systemet fungerade på så sätt att skytten siktade in sig på ett mål genom ett gyrostabiliserat sikte. Han avfyrade sedan sin Robot 55 men höll fortfarande kvar siktet på målet. En dator registrerade kontinueligt siktlinjen och skickade ut styrkommandon till roboten via tråd fram tills det att den detonerar.
Detta var tyvärr endast effektivt under 80- och 90-talet då helikoptersystemet var relativt nytt. Problemet kom sedan att ligga i att helikoptern måste disponera sig själv hela tidsperioden från avfyrningen till detonationen. Under den tiden kan en modern stridsvagn både upptäcka helikoptern och besvara elden i en högre hastighet, vilket skulle resultera i att roboten som helikoptern precis avfyrat skulle förlora sina ledningssignaler i samband med att stridsvagnens eld träffade helikoptern. HELITOW-systemet har en räckvidd på under 4 kilometer och kan endast avfyras under dagsljus. För att ha en chans på dagens stridsfält krävs en räckvidd på över 6 kilometer för att ett TOW-system skall fungera effektivt.
På grund av att en modern pansarvag skulle vinna över Hkp9A så har PV-systemet tagits ur bruk hos Helikopter 9. Istället används helikoptrarna för diverse besättningsutbildning, bl a NVD-träning. Helikoptertypen skall i framtiden ersättas av en attackhelikopter, Hkp16. När detta är tänkt att genomföras är dock ovisst. Med stor säkerhet kommer Hkp15 att ersätta Hkp9s nuvarande uppgifter och därigenom trycka ut helikoptersystemet ur den framtida helikopterorganisationen.
| Besättning: 1 Flygförare, 1 Skytt Passagerare: 4-5 Personer Beväpning: 4 RB55 |
