|
Hkp11:    Z-34 Sophia © Peter Liander  Z-38 var en av de tre interims-helikoptrarna som hyrdes in. © R. Malmberg via L. Lundin   Ambulansinredningen i en Hkp11, sedd från vänster sida.  Z-35 på nya uppdrag.
RELATERAT MATERIAL | |
Agusta Bell 412 HP
BAKGRUND Sedan 70-talet hade bl.a. Vägverket och Socialstyrelsen genomfört utredningar om eventuella utökningar av antalet tillgängliga ambulanshelikoptrar i det civila samhället. Alla utredningar pekade på att Sverige hade kraftiga brister i sitt ambulanshelikoptersystem. År 1990 beslutade riksdagen att avsätta 75 miljoner kronor för anskaffning av fler ambulanshelikoptrar. Då Försvarsmakten sedan länge hade understrukit problemet med att resurserna för ambulanshelikopter-transporter i en krigssituation skulle vara bristfälliga erbjöds man att få anskaffa nya helikoptrar för de undansatta ambulanshelikopterpengarna. Grundkraven var att en lika stor summa pengar skulle betalas av Armén samt att helikoptrarna skulle stå till landstingens förfogande under fredstid. När man letade efter en ny helikoptertyp till projektet ville Armén ha en typ med samma mångsidighet som Hkp3. Den nya helikoptern skulle vara tvåmotorig för att uppfylla luftfartsverkets hårdare regler för ambulanshelikopterverksamhet som trädde i kraft 1992. Man fick in offerter från fem olika helikoptertillverkare. Av dem var det Bells och Agustas modeller som bäst uppfyllde Arméns krav. Armén fastnade tillsammans med Försvarets Materielverk för Agustas offert på den licenskonstruerade Agusta Bell 412 HP (High Performance). ANSKAFFNING Under sommaren 1993 bildades ett ambulanshelikopterkompani underställt Arméflygets transporthelikopterkompani på AF1 i Boden. Till det nybildade kompaniet rekryterades och utbildades en skara erfarna piloter och mekaniker för att kunna ta emot de nya helikoptrarna. Senare samma år mottog kompaniet sina tre första Agusta-Bell 412, i form av inhyrda interimshelikoptrar. Interimshelikoptrarna skulle främst användas för besättningsutbildningar och utprövningar, men även för militära uppgifter inom Armén. De tre helikoptrarna tjänstgjorde endast i ett år och lämnades tillbaka när de fem beställda seriemaskinerna anlände under år 1994. Den femte och sista helikoptern levererades från fabriken i Italien mot slutet av 1994. En av anledningarna till att just fem helikoptrar anskaffades var att man hade som avsikt att driva tre fullt fungerande ambulansbaser runt om i Sverige. Totalt skulle respektive bas ha en helikopter i beredskap. De två helikoptrarna som inte var i beredskap skulle vara en del i ett roterande servicesystem i vilket det aldrig skulle bli avbrott när en helikopter behövde genomgå en större tillsyn eller service. AMBULANSHELIKOPTER Ambulanshelikopterkompaniet i Boden stod nu med en bunt nya helikoptrar, men utan ett enda kontrakt med något civilt landsting. Den första tiden med ambulanshelikopterkompaniet präglades av misslyckade kontraktsförhandlingar, massmediala debatter och kraftiga protester från de civila helikopterföretagen. De ansåg att Arméflyget inte skulle blanda sig i den civila marknaden eftersom de civila företagen där konkurrerade om kontrakt med helt andra förutsättningar. Arméflyget var på god väg att ge upp och strukturera om organisationen för att kunna använda Hkp11 till andra sysslor inom den militära organisationen. Då kom vändningen, ett ambulanshelikopterkontrakt skrevs med Västerbottens Läns Landsting. Det nya kontraktet kom som en räddning för kompaniet. Verksamheten drog igång den 15 februari 1995. En helt ny helikopterbasering som skulle komma att bli navet för verksamheten upprättades i den ena änden av en gammal cementfabrik i anslutning till Lycksele flygplats. Helikoptern var bemannad med två piloter, en narkosläkare och en narkossjuksköterska. Efter ett inkommet larm hade helikoptern 15 minuter på sig att lyfta under dagtid och 60 minuter under nattetid. Under den period som man höll beredskap i länet hade helikoptern ett snitt på ca 400-500 larm per år. I samband med att en omförhandling av kontraktet med landstinget blev aktuell under början av 2000-talet uppgav Helikopterflottiljen att man ej hade personal nog att fortsätta sin verksamhet. Den 1 december 2002 upphörde därför följaktligen den militära ambulanshelikopterberedskapen från Lycksele, varpå den civila operatören Lufttransport AB tog över. UTRUSTNING Hkp11 är genom sin stora kabin mycket lämplig för många olika utrustnings-alternativ. De flesta inredningarna är relativt smidiga att skifta mellan. Däremot är ambulansutförandet mer krävande att installera. Vid jägartransport kan helikoptern ta 7 fullt utrustade soldater. Skall man transportera personal så kan man ta upp till 13 passagerare och 2 piloter. Om helikoptern skall användas för medevac kan man lasta upp till 6 militära fältbårar. I ambulansutförande rymmer helikoptern två vårdplatser plus vårdande personal. Samtliga flottiljens helikoptrar av typen Hkp11 är fullt IFR-utrustade. Andra hjälpmedel i helikoptrarna är bland annat: 3-axlad autopilot, GPS, Mobiltelefon, Polisradio, Mobitex, Strålkastare (SX-16 Night Sun) osv. I ambulansutförande har helikoptern all utrustning man kan förvänta sig av en modern ambulanshelikopter. Helikoptern fungerar då i princip som en helikopterburen akutvårdsenhet. Av den medicinska utrustningen kan bland annat nämnas: Defibrillator/kardioskop, Respirator, Propac, Ventilator, Sprutpumpar, Sugpump, Vakuummadrass, Scoop-bår, Qvik splint, Ked-väst, osv. Man har dessutom akutväskor för andning, blödning, cirkulation och syresättning. Helikoptern är i vanliga fall utrustad för två liggande patienter: en på en traditionell ambulansbår (alfabår) och en på en speciell helikopterbår. I helikoptern kan man elektroniskt övervaka två patienter samtidigt, plus att man alltid har tillgång till ett medicinkabinett med värmeskåp. HAVERIER OCH TILLBUD Under de tio år som Hkp11 har varit i tjänst inom Försvarsmakten har heli-koptertypen varit inblandad i tre mer omtalade incidenter. Den första inträffade då Z-35 var på väg tillbaka till hemmabasen på Lycksele Flygplats efter att ha lämnat av en patient i Umeå. Under en manöver på låg höjd över en älv i det mycket dåliga vintervädret slog helikopterns skiddar hårt i isen. Helikoptern fick vissa strukturella skador, men ingen i besättningen kom till skada. Den andra incidenten inträffade på slutet av 90-talet då Z-33 skulle hämta upp en grupp jägarsoldater under en övning. Efter landning i den djupa snön gav piloten klartecken till ombordstigning. En soldat, som hade missat den tidigare säkerhetsgenomgången för Hkp11, gjorde fel vid ombordstigningen vilket resulterade i att helikopterns huvudrotorblad slog i soldatens ryggsäck. Soldaten kastades omkull men klarade sig utan fysiska skador. Helikoptern började vibrera kraftigt och fick därför senare lyftas från platsen av en Hkp4. Den tredje och mest allvarliga incidenten inträffade på tisdagen den 25 mars 2003. Det var under en isräddningsövning på Bottensjön utanför Karlsborg som ambulanshelikoptern Z-34 av okänd anledning havererade i en vak, slog runt och sjönk till botten. Av de fyra personerna ombord omkom en sjukvårdsinstruktör från 1.Hkpskv. Helikoptern var tillfälligt i tjänst som ambulanshelikopter under övningen "Våreld" och hade varken patient eller någon värnpliktig ombord vid olyckstillfället. FRAMTIDEN De fyra helikoptrar som idag finns kvar inom Helikopterflottiljen används främst för taktiska trupptransporter, besättningsträningar, VIP-transporter och militära sjuktransporter. Eftersom helikoptern anskaffades med målsättning att vara i tjänst i tio år så skall Hkp11 börja avskaffas under 2004. För att göra försäljningen av helikoptrarna på den civila marknaden lättare sker samtliga tekniska ingrepp på helikoptrarna enligt civila föreskrifter. Därav behövs inga militära underhållsplaner konverteras till civila, vilket har visat sig vara ett problem vid försäljning av äldre helikoptersystem. | ||||||||||||||||||||||||||||
MER FOTOGRAFIER AV HKP 11
|
