Hkp10:
H-98 ombord på marinens ubåtsräddningsfartyg Belos.
Ytbärgaren på Helge 90 ger tecken för start av motor ett.
En skidförsedd H-99 visar tydligt Super Pumans fulla skönhet och prakt.
Hkp10 under en fjällflygnings-övning i samarbete med F4.
H-99 sänker ner en räddnings-sele till en ytbärgare, som här ses hala in styrlinan.
| HELIKOPTER 10 | ||
| Motorer: | 2x T.m. Makila 1A2 | |
| Motoreffekt: | 2x 1'877 hkr | |
| Maxfart: | 278 km/h | |
| Tomvikt: | 5'800 kg | |
| MTOW: | 9'000 kg | |
| Längd: | 16,29 m | |
| Höjd: | 4,92 m | |
| Rotordiam: | 15,60 m | |
Aerospatiale AS332 M1 Super Puma
Under mitten av 80-talet underströk Flygvapnet behovet av att ersätta de tio Hkp4A som man hade opererat sedan början av 60-talet. För att kunna effektivisera och säkra den regionala flygräddningsverksamheten långt in i framtiden behövde man en ny plattform för nya avvancerade flygräddnings-instrument och -metoder. Anskaffningsprojektet döptes till Hkp10 och bland helikoptertyperna man tittade på fastnade man för den Franska Aerospatiale AS 332 M1 Super Puma, av vilken man beställde 10 st. Dessutom ingick två extra Super Pumor på option. "M1" var dem marina versionem av den ursprungliga Super Puman, B1, som flög för första gången i September 1977.
De första två Super Pumorna, döpta till 91 och 92, anlände till Sverige under våren 1988. Det speciella med dessa två helikoptrar var att de fungerade som testplattformar för nya system och redskap som Hkp10 eventuellt skulle komma att utrustas med. De två helikoptrarna hade konstruerats av Aerospatiale i Marginane, Frankrike. De resterande åtta helikoptrarna monterades ihop och utrustades av FFV Aerotech i Linköping, efter konstruktion, provflygning och isärmontering av Aerospatiale i Frankrike. Leveransen av de totalt tio Super Pumorna fortlöpte fram till slutet av 1991, då nr 90 "Christina" anlände.
Under leveransen av Hkp10 till Flygvapnet kom F21 Kallax, i Luleå, att fungera som ett centralt nav för Hkp10-verksamheten i Flygvapnet. Det var dit de första individerna levererades och även där som alla typkurser och utbildningar på helikoptertypen genomfördes. Allt efterssom nyutbildad personal på helikoptertypen ökade kom nylevererade Super Pumor succesivt att baseras vid F7 Såtenäs, F15 Söderhamn och F17 Ronneby. Målet var att varje flygflottilj slutligen skulle ha minst en Hkp10 baserad i regional flygräddningsberedskap.
Det framgick dock ganska snart att tio Super Pumor ej skulle vara tillräckligt för den nya Hkp10-organisationen. Man beslutade sig därför för att utnyttja de två helikoptrarna som man hade på option i kontraktet med Aerospatiale. Efter beslutet att anskaffa de två extra Super Pumorna anlände helikoptrarna med märkningen 88 och 89 redan vid årsskiftet 1994-95. Samma år som man hade beslutat sig för att anskaffa de två extra Super Pumorna hade Aerospatiale blivit uppköpta av Eurocopter. Dock är det endast lite små detaljer som skiljer 88 och 89 mot de övriga 10 Super Pumorna som hade levererats tidigare.
Hkp10's huvudsakliga uppgift är regional flygräddning (FRÄD/SAR). En helikopter bör stå i beredskap åt en flygflottilj då flygaktivitet därifrån pågår. Den huvudsakliga inriktningen med Hkp10-systemet är att en helikopter skall kunna undsätta två flygplanspiloter då de har tvingats skjuta ut sig ur sina plan, oavsett i vilken terräng de har hamnat. I en FRÄD-utrustad Super Puma finns bland annat vinschbår, patientbår, räddningsslingor, vakuummadrass, scoopbår, osv. Dessutom finns medicinsk utrustning som förstahjälpenväska, ventilator, defibrillator/kardioskop, sugpump, qvik splint, ked-väst, osv.
I en FRÄD-utrustad Hkp10 (standardinredning) finns det plats för två liggande skadade och sex sittande. Dessutom kan man surra fast ett par extra bårar på golvet i helikoptern om man vill ha in mer liggande skadade. I medevac-utförande kan man få in 8 liggade skadade plus att man återigen kan surra fast ett par bårar på golvet i helikoptern. I andra utformningar har Hkp10 även mycket bra lastegenskaper, man kan som mest transportera 24 soldater eller ta hela tre ton i kroken. Helikoptern är utrustad med styrautomat och radar som gör att man helt automatiskt kan få helikoptern att flyga vissa sökmönster eller att flyga till en punkt, göra en nedgång och sedan övergå till automatisk hovring.
I och med att Försvarsmaktens Helikopterflottilj bildades den 1 januari 1998 kom Hkp10 att bli Försvarsmaktens primära räddningshelikopter genom att den kom att hålla både militär flygräddningsberedskap (FRÄD) och civil beredskap (SAR). Den civila beredskapen delas veckovis med det forna Marinflygets Hkp4 och hålls från Berga, Ronneby och Säve. Super Pumor på andra orter i Sverige hjälper även till vid civila sjö-/fjällräddningar samt vid vissa civila akutmedicinska angelägenheter, men då först när det civila samhällets egna resurser ej räcker till, enligt principen om nödhelikoptrar. Även då Hkp10 är en ren räddnings-helikopter används den även för brandbekämpning, lyft och i viss mån för taktisk trupptransport och havsövervakning.
Som nämnts tidigare fanns Hkp10 ursprungligtvis i 12 exemplar inom helikopter-flottiljen. Dessvärre gick den då Luleåbaserade H-94, tillsammans med två piloter och en färdmekaniker, förlorade i ett tragiskt haveri under en skarp fjällräddning vid berget Kaskasapaktes sydvästkam, nära Kebenekaise den 11 Augusti 2000. Till följd av olyckan opererar Helikopterflottiljen idag med 11 stycken Hkp10. Helikoptertypen finns fördelad mellan 1.Hkpskv med 5 helikoptrar och 2.Hkpbat med 6 helikoptrar. 1.Hkpskv har en helikopter på F4 Frösön i Östersund och resterande helikoptrar på forna AF1 i Boden. 2.Hkpbat har sina helikoptrar på Berga/Uppsala, F7 Såtenäs i Lidköping och F17 Kallinge i Ronneby. De tyngsta Hkp10-baserna i Sverige är Kallinge och Boden, där mycket av underhållet utförs. Vid tyngre översyner (främst G-inspection) skickas helikoptrarna till Helikopter Services verkstäder i Stavanger, Norge.
Hkp10 är den enda helikoptern ur den befintliga organisationen som kommer att finnas kvar då Hkp14 och Hkp15 tas i bruk inom helikopterflottiljen. Avskaffningen av Hkp10 är planerad till år 2010-2015.
| Besättning: 2 Flygförare, 1 Färdmekaniker, 1 Navigatör, 1 Ytbärgare Passagerare: 24 Personer Bårplatser: 6-8 st (ovanstående går ej att lasta under samma flygning) |
